"Jag vill möta..."

Vi har hållt på med dikter ett tag nu. Vi har analyserat och funderat runt democh det är alltid lika intressant att lyssna på ens klasskamraters tankar och disskusioner. Jag tycker inte lika mycket om att analysera själv om dom ,utan jag njuter som mest när jag bara får lyssna och ta in det dom andra säger. När jag bara får tänka för mig själv och inte ha nån plikt på mig att utveckla eller motivera mina svar. Jag är inte en sån person som ägnar mig mycket tid åt poesi och jag tänker inte heller så mycket om det förns nån annan sätter igång en tanke som jag kan spinna vidare på. Men just nu gäller det för mig att inte göra det jag njuter av som mest utan jag måste själv motivera och analysera den dikt som jag uppger som min favorit utan en redan öppnad tankegång.

Min favorit dikt eller den som fattade tag om mig mest var "Jag vill möta..." av Karin Boye för den var enkel men ändå invecklad och kan tolkas på många olika sett. Min tolkning var att hon pratar om livet i sig själv, hur det är jobbigt men sen när man närmar sig döden tar man det saktare dag för dag och kommer undan rädslan för döden. Och att hon kommer tillbaka till den "eviga, oändliga" plats som finns för dom döda och ofödda, som hon säger i dikten "våren gryr i vinterns trakter, där jag frös" vilket antyder på att hon vart där förut och får mig att tänka på ens födelse då man helt plötsligt kommer ut i den kalla stora världen från den instängt mysiga atmosfären i mammas mage.

Så jag tror den handlar om livet men ingen kan veta exakt vad den handlar om eftersom det finns så många tolkningar i samma text men det är också det som väcker disskusioner och det är det som gör dikter intressanta.
//Moa

Poesi

Denna vecka ska vi skriva om vårt "förhållande" till poesi. Mitt förhållande till poesi är nog med ganska stort avstånd. Jag har inte läst mycket poesi och de jag läst har vart p.g.a. skolarbete. Jag skriver och har aldrig skrivit poesi och jag vet inte enda författare inom poesin.
Jag hatar inte poesi men jag älskar det inte heller. Jag skulle önska att jag kunde mer om poesi och att jag hade läst mer, men jag tror inte att jag kommer göra det i framtiden heller för mitt intresse är inte så stort. Jag kan inte säga direkt varför jag inte har ett stort intresse för poesi jag antar att jag bara inte har fastnat för det.

"Den ovillige fundamentalisten"

Jag fick i uppdrag i svenskan att skriva om disskusionerna och det vi läst om boken "Den ovillige fundamentalisten". Grejen är att jag inte var med på disskusionerna och jag har läst lite längre än vad vi borde ha gjort men till sida 19 var den bra, den är inte jättespännande och man kan lägga ifrån sig den men den är ändå så pass bra att man inte direkt lägger ner den på bordet. Jag tycker att den i allmänhet verkar väldigt bra och den är skriven på ett speciellt sätt som jag i början störde mig på men efter ett tag i gjorde nått alls. det ända som kan vara irriterande är när han som berättar helt plötsligt avbryter sin berättelse för att prata med sin gäst och man själv har tänkt sig in i hans berättelse och helt glömt bort att han sitter på att cafe med en gäst.
I alla fall får den ett bra betyg av mig, Moa.